gridgrind.com

Jag har lagt ner en förfärlig massa tid på att söka jobb i Stockholm genom åren. I nästan samtliga fall har mina ansträngningar gett utdelning relativt omgående. Allts behöver jag sannolikt inte oroa mig särskilt mycket när jag nu ska ge på den saken igen inom kort. Men av någon anledning känns det inte riktigt rätt. Förut har det varit kul att söka jobb. Jag har faktiskt gillat att springa på intervjuer och fina slipa mitt CV och skicka det till diverse företag jag varit intresserad av att jobba för. Varför vet jag inte men det känns som att jag tappat gnistan helt och hållet. Det är inget roligt längre. Allt känns bara mörkt, segt och träligt. Mörkt var ordet. Ett ogenomträngligt mörker har sänkt sig över mig och jag kan inte längre orientera mig. Förmodligen är det inte heller någon mening. Den tiden är förbi och vinden ser knappast ut att vända inom överskådlig tid.

Jag är inte särskilt nojig av mig. Brukar inte vara det under normala omständigheter i varje fall. Men nu verkar den saken ha ändrats ganska så rejält. Jag börjar allt bli mer och mer av vad som dagligt brukar betecknas som en ”foliehatt”. Bland annat så har jag börjat misstänka att klimakteriet etc. inte är en normal process. Nej, jag tror att den är ligger någon slags konspiration bakom allt det där. Kanske är det någon som blandar en suspekt kemikalie i människors dricksvatten eller något i den stilen. Det kanske inte är det mest sannolika scenariot. Inte heller är det så jättesannolikt att det är scientologerna som på något mystiskt sätt bestämmer hur alla barnkläder ska se ut. Men det behöver ju inte betyda att det inte stämmer. Man kan aldrig vara säker, jag kan inte vara säker i varje fall. Hur skulle jag kunna vara det egentligen? I och för sig anser jag också man gör bäst i att ha en överlag kritisk inställning till det mesta. Det brukar bli bäst så, man slipper lurad så ofta etc.